När covid-19 kom höll Eugenio och Carlos – kampanjens samordnare i Spanien – oss aktiva: vi efterlyste europeisk solidaritet, ställde frågor i samband med talet om tillståndet i unionen, deltog i juryn för Karlspriset och träffade olika ledamöter av Europaparlamentet.
Europaparlamentets kontor är alltid berett att stötta oss och samarbeta med oss, oavsett vilka förslag vi kommer med. Jag har grundat en organisation som är inriktad på förbindelserna mellan Europa och Afrika. Jag deltar även i olika organisationer och initiativ utan koppling till EU. När vi skriver till dem för att be om stöd blir vi alltid positivt bemötta. Jag kämpar för migranters rättigheter och med tanke på hur laddad denna fråga är trodde jag att Europaparlamentets kontor skulle ta avstånd från mig, men de finns alltid där med en utsträckt hand.
Tack vare kampanjen #tillsammansieuropa övervann jag min rädsla. Jag har alltid varit en person som har velat göra mycket, men jag har varit rädd för att min hudfärg, mitt kön eller min strävan efter förändring inte skulle göra det möjligt för mig att ”vara den jag ville”. Att få samarbeta med Europaparlamentet, anordna konferenser i dess lokaler, vara en del av dess initiativ och se att det finns plats för alla gav mig självförtroende. Att på nära håll få en inblick i EU, att förstå allt EU gör och allt EU håller på att skapa och att känna att jag bidrar till dess uppbyggnad har gjort mig till en sann EU-vän och fått mig att vilja dela min övertygelse med andra om att ”mer Europa” är lösningen.